Antoni Valentino - Nybro, Sweden Aykut Savci 1957-2013

Sky Over Nybro the Day Antoni - Aykut Passed Away 8 March 2013

4 November 1957 - 8 March 2013 Aykut Savci - Antoni Valentino

Antoni on Vimeo in Nybro

Youtube Video Links Antoni

Antoni Valentino, Nybro

Add caption

Dünyada ki bütün insanlar yardım ettiği takdirde bile kazanamayacağıma inandığım bir savaştan ,Sen iki bacağın olmadan galibiyetle çıkılabileceğini bana öğretin!

Cesaretini ve inancını bana aşılarken , dozunu fazla kaçırmanın sebebi sana ne kadar inandığımın farkında olmayışındandır ki,

Beni yıllarca kamçılayan , eğiten ve koruyan

Allah tarafından şahsıma tahsis edilmiş , öğretmenim, dostum, babam!

Sana Allah'tan Rahmet dilemek istiyorum ama bir yandan da,

Yeniden gözlerini açıp, bu da ölüm denen tecrübeyi alt etmenin yoludur diyerek bana bir ders daha veriyor olduğundan şüpheleniyorum ki;

Son 15 yılda defalara doktorlar tarafından bir kaç gün ömür biçilen yoldaşım her seferinde bu kez gidiyorum gözüm deyip boynuma sarıldıktan bir hafta sonra ızgarayı yakıp Sezen Aksu dinlemedik mi?

Hayatımın yarısından fazlasını yanında geçirdiğim, güler yüzlü insan ;

Hastahane kapısında bir hollandali , bir arap, bir isveçli, bir yunan, bir kürt, bir ermeni, bir türk, bir özbek ve bir azeri birbirine sarılıp senin için ağladığında

Ben bunu bütün dünyaya öğretmeden göçüp gitmeni kabullenemedim.

HAKKINI HELAL ET!

Serok.

Antoni Valentio Aykut Savci

Vill vandra till Ankara

Antoni Valentino planerar för en vandring från Nybro ända till Turkiets huvudstad Ankara. Foto: Henrik Martinsson

NYBRO Publicerad 080124 02:02

Nybro-Ankara. Det är en sträcka på 5 000 kilometer. Antoni Valentino vill vandra från torget i Nybro till huvudstaden i Turkiet. Syftet med vandringen är att ge 25 miljoner svältande barn och handikappade en röst i världen.

Han skulle även vilja införa en dag där man speciellt uppmärksammar alla barn som städnit går hungriga. En dag som även lyfter fram handikappade så att de syns i samhället.

- Jag har en förhoppning om att man över hela världen under en dag kan uppmärksamma barn som svälter. Öppna sitt hjärta och ägna dem en tanke.

Vi träffas över en kopp kaffe på ett av stadens fik. Antoni är som alltid positiv och glad, och har enormt mycket att berätta.

Antoni skadade sig i mitten av 1970-talet.

- Jag tjänstgjorde i den turkiska armén när det hände.

Amputerad 18 gånger

Antoni vill inte gå in närmare på vad det var som hände. Men sedan dess har han fått vara med om 18 amputationer. Idag sitter han i rullstol, men Antoni vill inte se sig om handikappad.

- Jag är inte handikappad. Jag använder bara rullstol.

Han vill inte gärna använda sig av ordet "är".

- En stol "är" en stol om den har fyra ben. Så ser inte jag det. Den "brukar" ha fyra ben, men den kan också ha tre, två eller ett ben. Eller så är det en rullstol.

Mer positiv idag

Säger man att man är handikappad är det lätt att man ser det som ett hinder.

Det gäller att vara se på sin situation med öppna ögon.

- Jag är nog mer positiv idag än vad jag någonsin varit.

Antoni har rest runt om i världen, bland annat i sitt uppdrag som fotograf. Han har vandrat genom åtskilliga länder. Sett mycket. Även sett elände. Bilder som han aldrig glömmer. Det gör att han vill göra något för de som lider runt om i världen.

Rejäl utmaning

Antoni Valentino är rullstolsburen sedan 1993, men det hindrar honom inte att se sig om efter nya utmaningar. Att vandra från Nybro till Ankara är en rejäl utmaning, men det är precis det som Antoni nu planerar för. Sträckan är på runt 5 000 kilometer och med hjälp av sin permobil, en rullstol som drivs med ett batteri, ska han en dag starta på Salutorget med slutmål huvudstaden i Turkiet.

- Det är mitt mål.

Vill inte bli stående

Han ska kontakta tillverkaren till rullstolen med förhoppning om ett extra starkt batteri.

- Det krävs när jag ska över bergen i Alperna. Jag vill ju inte gärna bli ståendes upp i bergen mitt ute i ingenting. Det behöver inte gå fort bara jag kommer långt mellan laddningarna, säger Antoni.

Han har varit i kontakt med turkiska ambassaden i Stockholm och berättat om sin idé. Han ska även kontakta Kungahuset. Han vill gärna ha stort stöd med sig på sin resa.

Inte första gången

Det är inte första gången som Antoni Valentino tar sig an en utmaning utöver det vanliga. I början på 1980-talet ville han uppmärksamma de handikappades situation i Turkiet.

- Då fanns det inga handikapporganisationer i Turkiet över huvudtaget.

Han är född i Izmir, en stad i västra Turkiet. 1982 hade Antoni amputerat sitt ena ben strax under knäet. Han bestämde sig ändå för att vandra från sin födelsestad till Ankara, en vandring på 60 mil.

Cyklade med ett ben

Ett par år senare, i december 1984, var det dags för nästa utmaning. Med ett ben cyklade han från Istanbul till Paris i Frankrike. En strapats som uppmärksammades stort i de bägge länderna. När han till slut cyklade in på paradgatan Avenue des Champs-Élysées i Paris hade han lagt 4 390 kilometer bakom sig.

När det nu är dags för nästa utmaning spänner han bågen ytterligare ett snäpp.

- Jag älskar utmaningar.

Sonen följer med

Antonis son är tretton år gammal och bor med sin mamma på Öland. Antoni hoppas att den dag han står beredd för att ge sig iväg till Ankara kanske även sonen är med.

- Han har pratat om att han ska cykla med någon mil. Kanske hela hans klass hänger med, det vore extra roligt, säger Antoni.

Han hoppas att en spektakulär vandring från Nybro till Ankara skulle få stor uppmärksamhet var han än kommer. Först ner till Tyskland, vidare till Österrike över Alperna och vidare ner mot sydliga breddgrader.

- Jag vill ge en röst för alla barn som svälter och även de handikappade runt om i världen.

Även om det blivit bättre, även i Turkiet, så kan mycket bli bättre.

- Man ska inte behöva känna sig obekväm i dagens samhälle bara för att lever med ett handikapp. Jag är lika annorlunda som vem som helst. Du är annorlunda. Hon är annorlunda, säger Antoni och pekar på en kvinna inne på fiket där vi sitter.

- Jag är inte svensk, från Kanada eller Turkiet. Jag är människa. Precis som vem som helst på jorden.

Inget är omöjligt

Han dricker lite av sitt kaffe. Tittar lite snabbt på sin klocka.

- Under det här samtalet kanske det har dött 1 000 barn runt om i världen på grund av svält. De drabbade barnen känner inte samma behov av bekvämlighet som vi. Bara de får mat för dagen. Det är orättvist, säger Antoni och tystnar för en stund.

- Det är därför mina förhoppningar är att man kan införa en dag där man uppmärksammar alla hungrande barn i världen, och även de med handikapp. En sådan här dag ska alla länder runt om i världen flagga med vit flagg, en dag utan krig i världen.

Är det realistiskt?

- Ja, varför inte. Allt är möjligt.

Henrik Martinsson